~~La petite Haydee~~

~~La petite Haydee~~

Den lilla, snälla, glada och oskyldiga Haydees äventyr i den stora världen

Här hittar man tankar om allt och inget. En hel del av inläggen handlar om språk, skola, invandring, läraryrket osv, men också mer allmänna och vardagliga saker får plats i denna blogg.
(I alla fall för tillfället hittar ni mer att läsa på adressen http://littleheidiofthemountains.blogspirit.com/)


Bibliotek

BöckerPosted by Haydee Thursday, July 24 2008 22:13:22
Blog ImageBlog Image

  • Comments(0)//lapetite.haydee.se/#post193

Nouroz i Kista

BöckerPosted by Haydee Saturday, March 17 2007 19:28:59
Har ni möjlighet så tycker jag att ni ska åka till Kista Galleria imorgon. Själv var jag där idag. I gallerian firas Nouruz (jag verkar ha valt fel stavning nu ändå igår) idag och imorgon. "Vi kommer för en helg bjuda på aktiviteter som härstammar från de kulturer där Nouroz firas." Det anordnas även en Nouroz-bazar, vilket jag såklart inte kunde missa. Många intressanta saker, men av någon anledning så fastnade jag mest vid böcker. Inte kunde man gå därifrån utan att köpa något, så nu är jag en stolt ägare av boken i bilden nedan (Gumman och räven av Bilal Görgü).Blog Image
  • Comments(4)//lapetite.haydee.se/#post77

Det var en gång...

BöckerPosted by Haydee Sunday, February 25 2007 00:09:48

Att jag gillar språk kommer inte som någon större överraskning för er som brukar läsa min blogg. Tyvärr så håller engelskan, tyskan, franskan och italienskan man lärt sig i skolan försvinna då jag inte använder språket särskilt ofta i min vardag här i Sverige. Dock passar jag gärna på att läsa litteratur på dessa språk så ofta möjlighet finns, vilket tyvärr blir alltför sällan nuförtiden.

Sedan flera år tillbaka har jag köpt barnböcker på mina utlandsresor. Barnböcker är rolig läsning, även om de på många språk inte alls är lika lättlästa som man skulle kunna gissa. (Exempel på sådana språk är t.ex. italienskan och franskan som använder sig av passato remoto resp. passe simple som ”är ’historiens tempus’, det som används i böcker, där nupunkten inte är relevant på samma sätt som i en tidning” (Modern italiensk grammatik av Edström et al.). Jag hann aldrig komma så långt i mina studier i dessa två språk att jag skulle lärt mig dessa perfektformer ordentligt.)

Här nedan följer korta citat från början av mina favorit barnböcker: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Le avventure di Pinocchio, Stories of Winnie-the-Pooh, Le petit Nicolas et les copains, The Little Prince / Il Piccolo Principe, Pippi Calzelunghe och –surprise surprise- Heidi.

Det var en gång en pojke. Inte stort dög han till, han hade mest lust att sova och äta och ställa till odygd.

Nu var det söndagsmorgon och pojkens föräldrar skulle gå till kyrkan. Skönt, tänkte pojken, då kan jag skjuta med fars bössa, utan att någon lägger sig i.

Men far gissade nog hans tankar. ”Vill du inte följa med till kyrkan så får du läsa predikan hemma”, sa han. Mor kom med postillan och slog upp den.
”Fjorton och en halv sida”, sa hon, ”och far ska förhöra dig på varenda en. Så börja nu om du ska hinna allt.”

C’era una volta…

-Un re! – diranno subito i miei piccoli lettori. No, ragazzi, avete sbagliato. C’era una volta un pezzo di legno.

Non era un legno di lusso, ma un semplice pezzo da catasta, di quelli che d’inverno si mettono nelle stufe e nei caminetti per accendere il fuoco e per riscaldare le stanze.

Non so come andasse, ma il fatto gli è che un bel giorno questo pezzo di legno capitò nella bottega di un vecchio falegname, il quale aveva nome mastr’Antonio, se non che tutti lo chiamavano maestro Ciliegia, per via della punta del suo naso, che era sempre lustra e paonazza, come una ciliegia matura.

Here is Edward Bear, coming downstairs now, bump, bump, bump, on the back of his head, behind Christopher Robin. It is, as far as he knows, the only way of coming downstairs, but sometimes he feels that there really is another way, if only he could stop bumping for a moment and think of it. And then he feels that perhaps there isn’t. Anyhow, here he is at the bottom, and ready to be introduced to you. Winnie-the-Pooh.

Quand Clotaire est arrivé à l’école, ce matin, nous avons été drôlement étonnès, parce qu’il avait des lunettes sur la figure. Clotaire, c’est un bon copain, qui est le dernier de la classe, et il paraît que c’est pour ça qu’on lui a mis des lunettes.

-C’est le docteur, nous a expliqué Clotaire, qui a dit à mes parents que si j’ètais dernier, c’ètait peut-être parce que je ne voyais pas bien en classe. Alors, on m’a emmené dans le magasin à lunettes et le monsieur des lunettes m’a regardé les yeux avec une machine qui ne fait pas mal, il m’a fait lire des tas de lettres qui ne voulaient rien dire et puis il m’a donné des lunettes, et maintenant, bing! je ne serais plus dernier.

Once when I was six years old I saw a beautiful picture in a book about the primeval forest called True Stories. It showed a boa constrictor swallowing an animal. Here is a copy of the drawing.

The book stated: “Boa constrictors swallow their prey whole without chewing it whereupon they can no longer move and sleep for six months digesting it.”

Un tempo lontano, quando avevo sei anni, in un libro sulle foreste primordiali, intitolato “Storie vissute della natura”, vidi un magnifico disegno. Rappresentava un serpente boa nell’atto di inghiottire un animale. Eccovi la copia del disegno.

C’era scritto: “I boa ingoiano la loro preda tutta intera, senza masticarla. Dopo di che non riescono piú a muoversi e dormono durante i sei mesi che la digestione richiede.”

C’era, alla periferia della minuscola città, un vecchio giardino in rovino; nel giardino c’era una vecchia casa, e nella casa abitava Pippi Calzelunghe. Aveva nove anni e se ne stava lì sola soletta: non aveva né mamma né papà, e in fin dei conti questo non era poi così terribile se si pensa che così nessuno poteva dirle di andare a dormire o propinarle l’olio di fegato di merluzzo quando invecere lei avrebbe desiderato delle caramelle.

The pretty little Swiss town of Mayenfeld lies at the foot of a mountain range, whose grim rugged peaks tower high above the valley below. Behind the town a footpath winds gently up to the heights. The grass on the lower slopes is poor, but the air is fragrant with the scent of mountain flowers from the rich pasture land higher up.
One sunny June morning, a tall sturdy young woman was climbing up the bath. She had a bundle in one hand and held a little girl about five years old by the other.

I sommar vill jag läsa minst tre av böckerna! Under tiden får jag nog nöja mig med att bara bläddra i dem och titta på de härliga bilderna. Här nedan får ni också exempel.


Blog ImageBlog Image


Har ni några personliga favoriter? :)

  • Comments(0)//lapetite.haydee.se/#post72